Print Shortlink

Utopian feminist!

Charlotte Perkins Gilman (1860-1935) beskrivs av Wikipedia som en utopian feminist. När jag följer den länken får jag dock ingen vidare information om vad utopian innebär i den feministiska kontexten. Jag väljer att tolka det som att det avtryck hon har gjort med sitt författarskap är främst av utopisk karaktär, hon skapar feministiska utopier för läsaren att drömma sig bort i. Och när jag läser Herland som är skriven 1915 upplever jag att ett land bebott av endast kvinnor inte skulle slå helt fel.

Herland är en berättelse om tre unga manliga upptäcktsresanden som under en expedition i djungeln får höra berättas av en inföding om ett land högt bland molnen där bara kvinnor bor. Infödingen varnar för att ingen man som sökt landet någonsin har kommit tillbaka levande. De tre västerländska männens nyfikenhet och tävlingsinstinkt tänds. De ser framför sig ett ociviliserat paradis av unga nymfer som kommer att kasta sig vid deras fötter och hylla deras manlighet. Männen är välbärgade och eftertraktade ungkarlar från Amerika, ”the land of the free”, och de är äventyrslystna i sann Jules Verne-anda. Snabbt sätter de ihop en hemlig expedition och med flygplan tar de sig över de taggiga bergstopparna. Deras västerländskt manliga fantasier ligger dock långt ifrån den sanning de kommer att finna:

“‘They would fight among themselves,’ Terry insisted. ‘Women always do. We mustn’t look to find any order or organization.’
‘You’re dead wrong,’ Jeff told him. ‘It will be like a nunnery under an abbess – a peaceful, harmonious sisterhood.’”

Så går diskussionen runt, runt på deras resa. Dessa mäns bild av kvinnan föreställer antingen den ömma modern eller den fåfänga förförbara unga flickan. Och när de väl når fram till Herland, landet som enbart bebos av kvinnor, tar det lång tid innan de går med på att omdefiniera sin kvinnosyn och att acceptera att där inte finns några män. Allt är ju så civiliserat och kultiverat! Kvinnorna kan knappast heller kallas kvinnor enligt västerländska mått mätt. Herlands befolkning är kompetent, intelligent, stark och fullständigt ointresserad av att ha sex med män (de har i och för sig inte sex alls, vilket kan ses som en brist med utopin). Den manliga delen av befolkningen dog i ett stort krig för många hundra år sedan och kvinnorna har utvecklat ett stadium av självbefruktning som finns hos vissa växter.

De tre männen finner i Herland ingen konkurrens eller illvilja, endast ett starkt systerskap och en universell kärlek. De tvingas ifrågasätta den hårda värld de själva har värderat så högt, och historien får i princip allt i sekelskiftets Amerika att framstå som onda manliga påhitt. Det ekonomiska systemet, hushållets organisering och “naturens” lag om att den starkaste överlever.
I Herland hjälper kvinnorna varandra att göra nationen bättre för sina systrar, och det finns inget annat än tacksamhet och ett gott liv att vinna. Boken visar även tydligt hur separerade kvinnor i vårt samhälle är från varandra, kvinnor parar ihop sig med män och förlorar kontakten med andra kvinnor. Även om boken utspelar sig vid förra sekelskiftet känns den i detta sammanhang fortfarande aktuell. Äktenskapet och de praktiker som följer med det är fortfarande ganska separerande – och framförallt ägande. I Herland finns inga efternamn för det finns ingen poäng med att visa att någon tillhör någon annan.

Man skulle med rätta kunna anklaga romanen för att vara deterministisk, att knyta vissa bestämda egenskaper till de olika könen. Kvinnorna i Herland är fromma och blygsamma och har svårt att greppa koncept som tävling, lidande och vinst. Sådana egenskaper framstår därför som enbart manliga. Män utnyttjar och exploaterar naturen för vinnings skull och kvinnorna i Herland stirrar med fasa i blicken på dem när de besökande männen beskriver hur kalven tas ifrån modern direkt efter födseln. Samtidigt är detta bokens behållning. Den ständiga kritiken mot det samtida patriarkala Amerika är det som gör boken träffsäker. När jag undviker att haka upp mig på den naturliga moderlighet som Gilman har planterat i Herlands kvinnor, så är det en stark och intressant berättelse om systerskap och kvinnlig styrka. Gilman skapar en värld där kvinnorna får chansen att definiera sig själva och det liv de vill leva, och detta liv skiljer sig i högsta grad från de strukturer som underordnar kvinnorna i det samtida Amerika. För mig symboliserar detta kollektiva ställningstagande mot en manlig översittarnorm den kraft som systerskapet besitter och den vikt kvinnlig organisering har. I männens frånvaro skapas ett utrymme att skapa sina egna värden.

2 Responses

  1. Emma Larsson

    Kul att du skrev detta!

    //Emma

  2. Ebbe Norberg

    Hoppas du fortsätter skriva.

Leave a Reply